Played with fire - got burned
Är så irriterad, något ni inte kan tänka er just nu.
Jag var inte blind, jag var inte dum, jag visste bättre.
Hela tiden visste jag, vad jag gav mig in på.
Jag visste vad jag höll på med, vad jag lekte med.
Är irriterad över att jag visste men inte brydde mig.
Att jag gått över min gräns på hur dum jag egentligen kan vara.
Är besviken & ledsen på mig själv, men mest är jag irriterad.
Irriterad över det jag gjorde, hur jag gjorde det.
Hur jag kunde låta det hända.
Hur jag kunde utsätta mig själv för det.
Hur jag hela tiden tänker att jag lär mig utav mina misstag.
När ska jag lära mig? när ska jag veta bättre?
När kommer den gången då jag verkligen vet.
Jag måsste bättre mig, se saker från olika vinklar.
Jag trodde jag hade det, jag var så säker på att jag gjorde rätt.
Och ännu en till sak som irriterar, hur kunde jag göra samma misstag?
Hur kunde jag inte vara blind samtidigt som jag var det?
Hur kunde jag veta vad jag höll på med samtidigt som jag höll på med det men inte visste.
Var jag bara blind på ena ögat? Jag visste men ville jag att jag skulle känna såhära.
Är rädd för att öppna mig, för att låta folk ta sönder mig.
Men ändå så gör jag det?
Jag är så irriterad, irriterad så fucking jävla irriterad.
På hur jävla dum jag fucking kan vara.
Living young wild & free
All I can do is keep breathing.
Det finns inte kvar, det som en gång i tiden fanns. Det är borta, det kommer aldrig komma tillbaka. Det var aldrig någon annan som var problemet, det var jag hela tiden. Jag har orsakat smärtan, jag har valt att må dåligt, vara ledsen. Jag har valt dethär och får nu leva med det. Jag har valt mina dåliga betyg, jag har valt att inte gå i skolan. Jag har valt att tro att det som vill mig det bästa i livet vill mig det värsta. Jag tror inte på andra chanser. Så jag är medveten om att det är kört för mig. Jag förstörde mitt liv, ingen annan. Det har varit jag hela tiden. Det har bara varit lättare att skylla på andra, låta andra ta smällen. Jag fortsätter att finnas kvar på jorden, men den personen jag var förutom är gott som borta.
-
A lot of girls fall in love with the wrong guys, simply because the wrong guys say the right things.
happiness
Något som precis slog mig är att jag inte vart såhär lycklig runt mina vänner på länge. Har ÄNTLIGEN hittat människor som accepterar mig för den ja är, finns där för mig, som jag är mig själv med. Jag är inte rädd för vad jag vill säga, vad jag gör os.v. Och jag är så otroligt glad, jag tror nästan att jag är lycklig :')
-
Jag måste sluta kasta bort mitt liv för att jag är sårad, att titta tillbaka gör allt värre.
Att känna känslan att något fattas. Något i ditt liv stämmer inte, en bit saknas. Jag är inte ledsen, jag är glad. Jag mår oftast bra & kan som vilken människa som helst bryta ihop ibland. Jag är bara mänsklig. Varje dag tiittar jag på hur jag själv kastar bort mitt liv. Somnar sent om kvällerna, vaknar upp timmar efter att skolan redan slutat. Gör massa dumt. Det är den jag är, sånt jag gör nu förtiden. Jag vill gå tillbaka till den gamla jag, vem de nu en var. Känns som att den gamla jag var bättre. Jag känner mig känslokall. Jag kan göra nästan vad jag vill, mot vem jag vill utan att få skuldkänslor.
Jag har iallafall kommit fram till att jag behöver någon som alltid finns där. Vilken tid som helst på dygnet. Som ger mig den kärlek som ingen annan någonsin har gett mig. Som aldrig kommer såra mig, som lyssnar på mig och ger mig råd. Jag vill vara den personen som är lycklig, som inte gråter över onödiga grejer. jag vill ge kärleken till någon, någon som ständigt berättar för mig hur mycket den uppskattar den.
You smile, I smile.
*
I just need you now, not tomorrow or later, right now.
real love
Jag orkar inte vänta längre. Jag vill bara känna dendär känslan som så många fått göra men som inte jag ännu har fått göra. Uppleva allt det fina, ha någon som förstår hela mig utan att jag behöver sitta och förklara. Vill ha någon som alltid kommer att ställa upp, som vet vad den ska säga för att få mig på bättre humör, som håller om mig i sin famn när jag är ledsen, som gör mig lycklig, som tar reda på varje liten obetydlig detalj om mig, som håller min hand på stan, säger att jag är vacker när jag känner mig som fulast, som ger mig så otroligt mycket kärlek, som får mig att känna den otroliga kärlek. Har vart "kär", men aldrig på riktigt. Nu vill jag verkligen uppleva det, äkta kärleken.
I act like I don't care, but deep down I swear it kills me
Never give up
Har under den senaste tiden haft en känsla av att jag inte räcker till, prioriterar tillräckligt, grov ångest & att jag lever men att jag är död för alla andra. Jag har människor runt om kring mig men ingen som vet mina mörkaste tankar, hur jag är som person egentligen. Jag har så otroligt mycket i mitt liv som jag gömmer för folk, har länge undrat varför jag fortsätter gömma och kommit fram till att det är skammen som tar över. Det är så mycket som jag skämms över och mer än 80 % av det jag skämms över är saker som jag gjort.
Jag är så känslokall så det inte finns. Jag kan berätta om saker till mina närmaste men det slutar alltid med att jag inte berättar hela sanningen. Varför? Jo för att jag skäms. Jag vet faktiskt inte varför det finns så mycket saker jag skäms över, det flesta saker är bara otroligt töntiga. But I still do.
Jag har länge försökt övertala mig själv om att jag är normal, precis som alla andra. Det är där jag har haft fel.. Jag är inte som alla andra & jag är inte i närheten utav normal. Jag är en sån onormal människa att det inte ens går att beskriva. Det finns vissa saker i mitt liv som jag saknar, som jag önska jag fick tillbaka som jag vet att jag aldrig kommer få. Men ändå så övertalar jag mig själv om att jag kommer det. Har med tjat, bråk (en jävla massa bråk) fått som jag vill i slutändan. Jag kan såra det personer som jag bryr mig mest om för att tillfredställa mig själv. Jag är så självisk, så äcklig så att det inte ens går att tänka sig.
Det är bra att jag inser hur jag är som person egentligen. Att jag äntligen kommit fram till att jag inte ska intala mig själv att jag är något jag inte är. Är trött på att basera mitt liv på en lögn för att andra inte ska tycka illa om mig. Jag har vart så rädd för att folk ska se hur jag är egentligen, att folk ska inse det att jag gått runt och levt som i en slags bubbla för att jag är rädd att förlora det jag har. Men mina lögner & min osäkerhet har kommit ikapp mig.
Jag kommer ihåg hur jag brukade vara den lilla kaxiga tjejen, hon som hade känlsor, hon som var självsäker, hon som hade självförtroendet & inte baserade hennes liv i en fet jävla äcklig bubbla. Jag har haft allt detdär en gång i livet. Och det är aldrig försent att starta om.
People will laugh at your dreams, then hate you when you make them come true.
Attention whores
Är så otroligt frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att folk inte ens fattar. Om en tjej du KÄNNT i flera år sitter i matsalen och äter helt forever alone, ska du bara gå förbi och sätta dig vid nästa bord? Ska du utan att tänka på det skita i henne & fan vet jag. Dethär är bara exempel nu så ta de inte fel och kom inte tillbaka och kommentera och säg att jag sagt att jag känner mig så när det inte är det för detta var endast ett exempel. kan säga att det är något liknande som gör mig helt paff, kan inte fatta det helt sinnesjukt hur folk kan behandla andra så. Folk är attention whores dom här dagarna, fucking börjar grina för minsta lilla grej. Man får inte säga som man vill innan folk börjar spotta dig i ansiktet och din åsikt har ingen betydelse och du är mest värdefull & världensbästa kompis när du endast får en att skratta och må bra.
Sen när handlar vänskap om att endast ha kul? Vad hände med finnas där som stöd när man behöver än, känna att man kan vända sig till sin kompis utan att tänkta tankar som hon kommer bara tycka att jag är omogen som är sårad över dethär. Så synd att allt vänt upp och ner, att människor förändras för att en människa gör det. Varför ska alla följa med och göra exakt som den andra? Varför ska folk vara så fucking osäkra på sig själva att de behöver följa med i strömen.
Hoppas alla ni människor och då menar jag alla får en liten tankeställare. Tänk på det, nästa gång. Även fast en människa behandlat en dåligt (som sedan bett om ursäkt) så är det inte rätt att den ska känna sig osynlig, nedtryck, liten eller ensam. När man är i vår ålder så behöver man all vänskap man kan få. Man förväntar sig för mycket och tror inte att de som betyder mest för en kommer lämna en till slut, men det är inte sant för så småning om så gör dom det.
(Denna text är skriven om en kompis till mig som känner sig lite ah, jag vet inte riktigt om jag kan skriva ut det, men har iallafall fått höra lite grejer som gjorde mig jätteledsen som hon berättade att hon vart utsatt för. Och jag vart så arg så ville få ut ilskan på något sätt, sen vet jag ju lite om det och för kanske ett halvår sen kände jag mig så utanför som man någonsin kan göra, under hela min tid på ks kretsade mitt umgänge runt endast ett gäng. Jag lärde inte känna nya människor os.v. Nu idag känner jag mer människor i min skola än vad jag gjort under det snart 4 åren jag gått där, så är jävligt tacksam att jag bytt umgänge på ett sätt. Klart man är ledsen från början, men man skaffar nya kompisar. Det gör man alltid.)
*
So since I'm not your everything how about I'll be nothing, nothing at all to you. Baby I won't shed a tear for you, I won't lose a wink of sleep. Cause the truth of the matter is replacing you is so easy
*
älskling
skriver av mig lite
Är riktigt sur just nu, okej sur kanske är att ta i lite för mycket men är galet irriterad just nu. Fattar inte vad problemet är hos det flesta tjejer. Folk slänger ordet falsk hit och dit så fort det blir sura. Vad är falsk egentligen börjar jag nästan undra. Falsk för mig är när någon man litar på (otroligt mycket) visar motsattsen, alltså visar att man inte kan lita på den längre. Man får ju skylla sig själv om man öppnar sig för mycket för en människa man knappt känner och sen så hugger den dig i ryggen. Kan förstå att ni inte riktigt fattar vad jag menar, men folk säger typ "du är falsk för du snackar skit om den och den och den" Men då kommer ju nästan HEL världen vara falska? Ifall jag skulle prata med min kompis om någon annan och säga vad jag tycker om den så snackar jag skit bara för att jag ej säger det till den när jag vet att det blir stora konsekvenser om jag gör det. Jag tycker det är bättre om man pratar med någon som förstår en om det för att lätta på hjärtat & irritationen kring den människan så att man blir lugnare. För en del människor förstår inte, det vänder på allt och får det att låta som att allt är ditt fel. Blir så irriterad och är så irriterad just nu att jag bara skriver utan att ens överhuvudtaget bry mig. Man är inte falsk för att man säger vad man tycker, om jag skulle säga exakt vad jag tycker om varenda människa som jag känner så skulle jag bråka med varenda en känns det som. Man kan inte bara slänga ur grejer för det är små saker som man blir irriterad över ibland. Så sluta använd ordet falsk och ba "omg hon är så falsk för att hon snacka skit om x" Det ska vara "omg hon är så falsk för att hon säger vad hon tycker om en person och därför så ska vi kalla henne falsk! asså hör ni hur omoget det låter? patetiska fittor omg får damp. Fuck you asså hatar så jäkla mycket just nu hoppas alla dör på riktigt får damp. KAN FOLK BARA FUCKING VÄXA UPP?!?!?!?!??!?!??!
I'm gonna live my life no matter what we party tonight!
Är ganska så medveten om min duckface på första bilden så ni behöver ej påpeka det :*
